Folk vet ju vad dyslexi är för något, det är när man har svårt att stava och läsa. Sen hur svårt det är/jobbigt är från person till person. Jag anser att min inte är lika stor längre som förr. Tänker inte alls på att jag har det, bara att det tar lite längre tid för mig att läsa och skriva. Men jag kan själv märka att visa har det mycket svårare än mig. Vilket jag tycker är rätt skönt. När jag läser så hoppar jag över visa ord och gör om meningarna till det jag tycker låter bra. Inget jag märker själv för än jag har läst klart. När jag sitter och pluggar i en halv timma, så är det som om en "normal" person har pluggat i en timma. För mig går det åt mycket mer energi när jag pluggar eller gör något annat. Vilket kan va rätt jobbigt. Men jag är ju van, detta upptäckte min lärare i 4an. Blev en ganska stor utredning på det, i 5an var allt klar och det visade sig att jag hade dyslexi. Inget jag tog illa upp eller något, tyckte inte att det va något fel på mig då. Men idag önskar jag att jag inte hade det, vill kunna läsa en bok innan jag tycker att det tar för lång tid, det är därför jag inte läser. Jag orkar inte läsa, just nu läser jag "14 år till salu". När jag läser så blir jag så trött efter bara några få sidor. Slutar läsa efter ett tag kan jag läsa typ två-tre sidor innan jag blir trött igen. Det är så himla jobbigt, för boken är helt underbar och jag vill läsa ut den. Då kommer det bli den första boken jag läser ut helt själv! Då kommer jag bli stolt över mig själv. Och jag vet ju att ju mer jag läser, ju bättre kommer det bli. Men det är just de steget jag måste ta. Läsa mer, visst jag läser bloggar och så där. Men det är ju inte så mycket text som en bok liksom. Ska läsa ut denna bok! Jag måste, ja vill!