Jag bara hatar falska människor,det gör jag verkligen inte. Tyvärr känner jag en del. Vissa är jag vänner med och vissa inte. Alla vi har våra stunder då vi vill va själva och inte vara med någon annan. Ibland vill man vara med en massa människor. De säger att man ska må bra för att hjälpa andra, om man tar sig den tiden så kommer de andra bli arga. Så jag tror inte på det där. Jag hatar de som säger att de finns där för en när man mår dåligt. Men jag vet att de inte gör de, de bara säger så. Sen ska man finns där för de när de mår dåligt, fast man själv vill höra att världen är bra. Men allt man får höra är att världen är kass, och att de vill ta livet av sig. Inte kul att höra de. Själv sitter man där, och vill att någon ska se att man själv mår dåligt, att man själv vill ha någon att prata med. Är det så att man är självmordsbenägen så tycker att man inte ska gå till sina vänner utan kurator eller en pysklog, för jag lovar era vänner kommer må dåligt över att du vill ta livet av dig. Jag kan också lova att du får de bästa svaren utav någon som är proffs på de den gör. Jag vet själv hur det är och gå om kring att må dåligt och vara tyst om det. Men till slut kommer du att spricka. Du kommer skrika ut allt. Jag vill att alla ska må bra och le med ett riktigt leende. Men om man inte gör något så får man skylla sig själv, för det finns hjälp det finns det. Det är bara att inse det. Men alla håller inte in de, utan vissa säger till alla att man mår dåligt och de vill att man ska kyssa deras fötter när de har gått i jord. Att allt ska vara om den personen, man får inte göra något annat. Det finns de som skär sig och visar upp det stolt, då handlar det bara om uppmärksamhet. Typ titta på mig, ser du mig? jag mår dåligt, jag mår dåligt! Asså jag blir så trött på det, förlåt, visst man kan säga att man mår dåligt, men jag tycker inte att man ska vissa upp det man har gjort om man har gjort något för att skada sig själv.