Men just nu känns det som om ja inte har någon att prata med, som om alla är 100000000000000 mil ifrån mig. Känns som allt ja håller kärt inte bryr sig ett skit, inte ett jävla skit. Nu kanske ja är ego, men ja vill ha någon att prata med. Inte en jävel orkar stå ut med mig, det är fan bevisat. Det kanske är dags nu, att göra som de säger. Men ja vågar inte göra de, men ja vill så gärna. Personen som är i mina tankar, den som ja tror att ja älskar, verkar inte heller vilja prata med mig. Så just nu sitter ja i min ensamhet och önskar att ja va i en viss persons famn, ja vill krama personen. Jag vill inte säga vem det är. För ja tycker att det är privat, men ja tror att den vet vem det är. Ja vet inte om personen läser min blogg heller. Jag hatar det här, ja har förlorat en vän idag med. Det känns ju jävligt bra! Som sagt alla lämnar mig. (Gud vad det är synd om mig eller hur? nej tyck inte synd om mig, ja är värd det här okej!) Jag skriver det här bara för att ja är arg på mig själv, att ja inte bara kan vara tyst någon gång. Att ja alltid måste förstöra något som är så jävla bra. De ända ja har just nu är mina djur.  De bästa som finns. Jag älskar de så jävla mycket.  Jag älskar även mina få vänner. Men just nu så finns ni inte, vart är ni? Snälla ja behöver er så jävla mycket! Jag vet inte om ja klarar det här, det är sant. Man kan försvinna så lätt, ja kanske borde göra de, fly här ifrån.