Min önskan just nu är att Sandra hör av sig och säger att hon saknar mig. Det har jag önskat ett bra tag nu. Men hon sitter tydligen och väntar på att jag ska höra av mig, som vanligt. Tycker att det är så synd att det ska bli så här, vi var så himla nära, nu känner jag henne knappt. Jag vet knappt vem hon är längre. Kanske låter lite sjukt, men det är faktiskt så jag känner mig. Hon var min ängel, min fina ängel. Änglar flyger väl inte iväg, inte om de är här för att bevaka över en? Hon visste allt om mig, precis allt. Nu är det så mycket hon har missat.